Diskussionerna om en ny tränare för nästa säsong inleddes redan i början av året, men det lämpligaste alternativet hittades slutligen i de egna leden. När det stod klart att litauaren Gintaras Savukynas, som kom till laget mitt under säsongen, lämnar för Norge och därmed inte är tillgänglig nästa säsong, landade man i denna lösning.
Även om Koljonen är en bekant profil för alla som följer handboll som spelare både i klubb- och landslagssammanhang, är det bra att veta att han också har tränarerfarenhet.
Koljonen var med i GrIFK:s damtränargrupp åren 2016-2019. Först fungerade han som assisterande tränare till Sebi Aarnio och sedan tillsammans med Sam Kihlstedt som huvudansvarig tränare. Till Koljonens tränar-CV kan också läggas att han verkat som tränare i flera år i GrIFK:s olika juniorlag.
Tänker mannen alltså sluta spela helt och hållet?
– Knappast, det beror lite på bemanningen på min spelposition. Om jag spelar finns det hjälp i matcherna med spelledningen bl.a. från Marcus Sjöstedt som kommer att ingå i tränarteamet.
Rony Léven fortsätter också som målvaktstränare och som en viktig resurs i tränarteamet.
Sjundeå IF:s säsong 25-26 i ligan gick lite trögt med tanke på förhandsförväntningarna och satsningarna. Vad berodde detta på och vad tänker du ändra till nästa säsong?
– För det första måste man konstatera att när en ny tränare kommer in mitt under säsongen är situationen utmanande både för tränaren och lagets spelare. Även om försvarsspelet förbättrades något hade vi svårigheter särskilt med att genomföra spelidén i anfallet. Man hittade inte riktigt en gemensam ton och när många av 9m-spelarna spelade sin första säsong tillsammans kunde det inte undgå att påverka att spelet varierade mycket mellan olika matcher och baserade sig för mycket på rena 1vs1-prestationer. Naturligtvis störde även skador och halvt spelklara nyckelspelare upp planerna.
– Mitt mål är att skapa ett mer enhetligt spelsätt för laget som skulle stödja de olika individernas styrkor bättre och där spelandet i anfallet är snabbare, mer organiserat och enklare och där den enskilda spelaren får göra bättre beslut. I försvarsspelet skulle jag vilja skapa vissa grundpelare, så att spelarna bättre skulle kunna förstå vad som händer i varje situation och vad man vill uppnå i försvaret.
– Jag har genom åren fått vara under många bra tränares ledning, senast Hakon Nerdrum och Mikael Källman och från sådana personers tankar och övningar till min egen erfarenhetsbank har det fastnat mycket nyttiga lärdomar. När jag spelade i Norge fungerade Kristian Bliznac och Michael Rehnquist som tränare, av vilka jag också fick med mig många nya idéer och perspektiv. Antalet repetitioner i inlärningen kan man inte betona för mycket.
– De slutliga ramarna för spelandet sätter naturligtvis spelartruppen. I önskemålen skulle det vara att man kunde utöka rostern, och särskilt antalet tillgängliga spelare. Detta är ju också en förutsättning för att man skulle kunna åstadkomma ett snabbare spel.
Vi önskar Miro, tränarteamet och hela laget en bra sommarträningssäsong!