Arkiv juni 2025

Vänsterkanten Christoffer Thor (f. 1998) trivs i Finland och fortsätter alltså sin karriär i Sjundeå. Den kommande militärtjänsten i Dragsvik som börjar om ett par veckor kommer förstås att påverka träningen åtminstone under hösten.

Hur hamnade den här spelaren, som lärt sig spela handboll i Sverige, i Finland?

• På handbollsgymnasiet i Lindesberg lärde jag känna Fredu (Fredrik Karlsson), och inspirerad av min äldre bror Timmy (Dicken) bestämde jag mig för att prova på att spela i Finland, i Fredus moderklubb Sjundeå IF. Inför säsongen 2018–2019 gick vi båda till SIF. Den säsongen avslutades med ett brons – det är ett av mina bästa minnen från seniortiden. Jag har däremellan spelat ett par år i Sverige och sedan återvänt till Finland. Därför har jag också blivit inkallad till militärtjänst mer än en gång.

Vilka andra höjdpunkter vill du nämna från din karriär hittills?

• I Sverige avgörs junior-SM genom ett stegsystem där man klättrar uppåt (Steg 1–5). På den första nivån deltar alla cirka 300 ålderslag från olika klubbar. Under mitt sista juniorår tog vi oss ända till Steg 5, alltså Final8, och slutade på en femteplats. Det tycker jag var en fin prestation. Bland seniorspelarna minns jag särskilt Europacupmatcherna med Alingsås HK. (Samma klubb har haft flera finländska spelare, bl.a. Teddy Nordling, Marcus Sjöstedt, Ville Kangas och Benjamin Ajo. I dag spelar landslagets vänsterkant Benjamin Helander där.)

Vad tyckte du om den gångna säsongen?

• Det var ganska mycket berg-och-dalbana, men överlag för många dåliga stunder och för få bra. Jag hade väntat mig mer av säsongen, men bl.a. skador tunnade ut en redan liten spelartrupp, vilket påverkade både matcher och träningar. Jag hade lite högre förväntningar innan säsongen, men spelet klickade inte och jämnheten saknades egentligen hela året. Vi kan inte vara nöjda med vårt spel – varken framåt eller bakåt.

Hur ser du på kommande säsong?

• Få spelare som lämnar, fler som kommer till. Riktigt bra nya spelare, lovande unga och rutinerade som fortsätter. För att lyckas krävs förstås att helheten fungerar och att spelarna håller sig hela. Men det ser lovande ut just nu!

Vad sysslar du med vid sidan av handbollen?

• Jag bor i Ingå och har just avslutat mina statsvetenskapsstudier i Luleå. Under det gångna läsåret har jag jobbat som timlärare på Sjundeå svenska skola, men åtminstone hösten kommer jag nu att tillbringa inom armén.

Favoritspelare/förebild inom sporten?

• Aron Pálmarsson (Island), och bland spelare på min egen position – Timur Dibirov (Ryssland).

Den kommande säsongen blir Thor’s sjätte i SIF-tröjan. Fantastiskt roligt att du vill fortsätta din spelarkarriär hos oss!

Erfarenhet behövs i alla lag – och nu får vi rejält med det när Miro Koljonen gör en efterlängtad comeback i de gulgröna!

Född 1992 i Sjundeå och uppvuxen som handbollsspelare, var Koljonen redan som junior en talangfull idrottare. Förutom handboll hörde också ishockey till hans intressen. När han nådde B-juniornivå antydde ungdomslandslagets tränare Kaj Kekki att det vore dags att välja sport med tanke på framtiden. Resten är historia – Koljonen blev den spelare som spelat flest ungdomslandskamper för Finland (101), och representerade de mycket framgångsrika landslagen för både 1990- och 1992-födda.

Koljonen, som är vänsterhänt, spelade främst som högerkant, men med åren blev också höger niometerspositionen allt mer bekant. Han har spelat 72 A-landskamper och gjort över tusen mål i FM-ligan.

Under sin senaste säsong med SIF, år 2012, vann klubben guld i A-juniorernas FM-serie, och Miro valdes självklart in i Final Four-turneringens All Star-lag som höger niometersspelare. I samma lag fanns tre andra SIF-spelare: Mika Malassu (MV), Gustav Svanbäck (V6) och Anton Luuppala (M9), medan de övriga platserna togs av Dicken (Anton Rémy H6), GrIFK (Rickard Sundberg V9) och BK-46 (Robin Sjöman M6). Säsongen avslutades med ytterligare ett guld för SIF – denna gång i utomhusspel på Sjundeå Cup.

Efter sitt sista A-juniorår flyttade Miro till Grankulla för att spela med dåvarande finska mästarna HC West. Med undantag för två säsonger i norska Fjellhammer IL (2018–2019 och 2019–2020) har Koljonen spelat där ända fram till idag.

Vad fick dig att återvända till din moderklubb?

• Jo, det har ju gått en hel del tid sedan jag var här senast. Jag tänkte att eftersom jag troligen har fler spelår bakom mig än framför, kunde det vara trevligt att återvända till Sjundeå och se hur vardagen ser ut här numera. De som spelat länge i samma klubb vet att vissa rutiner blir väldigt specifika för laget och en del av vardagen – på gott och ont. Ett tecken på tidens gång är att när jag lämnade SIF spelade jag med pappa Sjöstedt (Marcus), och nu blir hans son Axel min lagkamrat. Sjundeås lag verkar just nu ha en intressant blandning av erfarenhet och ungdom. Om vi får det att fungera kan det bli riktigt bra.

Vilka erfarenheter tar du med dig från HC West/GrIFK?

• Bland annat en hel hög bronsmedaljer. Jag minns också alla de gånger vi mött SIF i kvartsfinalerna på våren. Den bästa upplevelsen var nog finalserien 2016 mot Cocks – även om det blev silver. Efter den säsongen bytte laget namn tillbaka till GrIFK. Jag har fått uppleva mycket tillsammans med det laget!

Du har spelat både som högernia och högerkant – vilken position föredrar du?

• Numera föredrar jag högernian, där kan man påverka spelet mer och mina fysiska egenskaper passar bättre där.

Anfall eller försvar?

• Anfall är roligare nuförtiden, tidigare var det 50/50. Försvar är fysiskt tyngre än anfall! Men ingen kan förneka försvarets betydelse – det är där matcherna oftast avgörs. Den gångna säsongen var belastningen tidvis riktigt tuff på grund av långa speltider, men tränaren (Håkon Nerdrum) var väldigt bra på att fördela belastningen, bland annat genom att byta min position i försvaret.

Vad har du för förväntningar inför kommande säsong?

• Att landa, anpassa sig till det nya och vänja sig vid verksamhetskulturen. Jag hoppas laget visar inställning, träningsvilja och goda prestationer. Vi ska göra saker ordentligt och spela för laget – det spelar ingen roll vem som gör målen, så länge vi gör fler än motståndaren. Ödmjukhet, laganda och förståelse för spelsystemet är viktiga faktorer i lagsporter. Jag brukar inte sätta upp resultat- eller placeringsmål i förväg.

Dina bästa handbollsminnen hittills?

• Det finns många, men det första A-landslaget 2011, som 18-åring mot Nederländerna i Energia Areena, är nog det bästa. Andra oförglömliga minnen är U18- och U20-EM med P90-landslaget samt bortasegern mot Österrike i EM-kvalet 2016.

Vad gör du i ditt civila liv?

• Jag bor i Mankans tillsammans med min flickvän och en liten hund. Till vardags arbetar jag på ett IT-företag som kundservicechef och teamledare.

Tack för pratstunden, Miro – det är fantastiskt att ha dig tillbaka i Sjundeå IF!

Ett kontrakt som undertecknades under Sjundeå Cup kommer att ta den 22-årige linjespelaren från Sjundeå IF och Estlands landslag till en ganska exotisk plats i Japan. Mer detaljer om den nya klubben kommer att publiceras senare.

Morgenson spelade för Sjundeå IF i två säsonger, under vilka han gjorde sig känd som en stark försvarsspelare, men också som en offensiv spelare, och gjorde 143 mål på 49 matcher.

Morgenson kommenterar sin flytt på följande sätt:

• Jag har trivts bra i Sjundeå, både mina lagkamrater och folket i byn har varit väldigt trevliga. Men jag är bara 22 år gammal, så när en möjlighet som denna dyker upp att se världen måste man ta den.

Arturs kontrakt är på ett år, med möjlighet till förlängning.

Tack för de här två åren Artur, all lycka i livet och handbollen!

Förhoppningsvis får vi se Artur i en SIF-tröja igen någon gång i framtiden.

SIF Dam startar ett nytt kapitel under huvudtränare Viljami.
Delade värderingar, ett modernt tränarskap och en vilja att utveckla laget skapade direkt en stark grund för samarbetet. Den kommande säsongen är full av fart, mod och ny energi på planen!

Vad fick dig att välja SIF Dam?

• När jag blev kontaktad väcktes mitt intresse direkt. Och från första mötet stod det snabbt klart att vi var på samma våglängd när det gäller värderingar, idéer och målsättningar. SIF är en traditionsklubb och det är kul att få vara med och utveckla den!

Målsättningar inför nästa säsong?

• Mitt mål är att tillföra fart, problemlösningskapacitet och mod till laget! Laget är mestadels ungt och har mycket potential och jag är övertygad om att förändringarna kommer att välkomnas av både spelare och åskådare!

SIF Dam-managern Mika Tolvanens tankar om den nya huvudtränaren:

• Utgångspunkten för rekryteringen var att hitta en tränare som ville satsa på modern handboll samt spelarnas personliga utveckling. Redan vid första telefonsamtalet hade jag en stark känsla av att jag hade hittat rätt person. När vi träffades fick jag nästan känslan av att jag pratade med mig själv eftersom våra tankar om handboll var så sammanflätade.

Viljami är en härlig kille som verkligen är motiverad för vårt projekt.

Varmt välkommen, Viljami!