Kategori HANDBOLL

Sjundeå IF:s herrlag har en förändring i sin ledarstab. Harry Wikström friges från uppdraget som huvudtränare, och Gintaras Savukynas tar omedelbart över ansvaret för laget.

Gintaras Savukynas är en litauisk före detta handbollsspelare som under sin karriär nått betydande framgångar i flera länder. Han vann flera litauiska mästerskap och spelade professionellt även i Polen, Norge, Island och Schweiz. Som tränare har Savukynas bland annat deltagit i EHF Champions League, vunnit mästerskap i Litauen, Ukraina och Finland (Riihimäen Cocks), tränat i Norge och Island samt utsetts till årets tränare i flera länder.

Beslutet om tränarbytet har fattats med målet att erbjuda spelarna de bästa möjliga förutsättningarna för att fortsätta utvecklas och nå framgång. Med Gintaras Savukynas ansluter sig en ny erfaren tränare till föreningen, med internationell bakgrund och stark vilja att hjälpa varje spelare att nå sin fulla potential.

Föreningen vill framföra ett varmt tack till Harry för hans engagemang, tid och arbete med laget. Harry har varit en viktig del av lagets resa.

Vi tackar Harry och hälsar Gintaras varmt välkommen.

För ytterligare information:
Susanne Ekström
0505298525

(Bild: GrIFK/Käsipallo miesten Aktialiiga)

Svanbäck är en SIF-fostrad spelare som trivs bäst som V6, men som också kan spela på andra positioner. Svanbäck, född 1993, gjorde sin ligadebut under säsongen 2008–2009 och representerade SIF fram till säsongen 2021–2022, varefter han flyttade till GrIFK för tre säsonger.

• Det var inget dramatiskt med den övergången, jag ville bara uppleva något nytt efter många år i Sjundeå. Allt sköttes bra av klubben och jag trivdes utmärkt i Grankulla. Jag har bara positiva minnen från min tid i Grani!

Hur känns det att återvända hem?

• Jag hade redan från början bestämt mig för att någon gång återvända till Sjundeå och se om det fortfarande fanns en plats för mig. Nu var det rätt tidpunkt för en återkomst. Jag tar med mig erfarenhet, inställning, rutiner och en god träningsmoral. Dessutom ser laguppställningen intressant ut. Även faktorer utanför handbollen påverkade min flytt; jag bor i Kyrkslätt och arbetar som arbetsfysioterapeut i Västra Nyland. Livssituationen förändras.

Vad är ditt bästa handbollsminne?

• Det finns flera. Alla juniorlandslagens segrar och klubbarnas medaljer är viktiga, och jag vill tro att jag med min lilla insats har kunnat påverka slutresultatet. Lagets framgång är viktigare för mig än mitt eget målantal. Min första medalj i vuxenligan, bronset våren 2014, har fastnat i minnet, eftersom ingen trodde på oss före säsongen. Samma situation upprepade sig våren 2019.

Vad vill du säga till hemmapubliken?

• Kom och se oss spela hemmamatcher, och varför inte även bortamatcher. Vi vill spela en lång säsong, och för det behöver vi hemmapublikens stöd redan från säsongens början!

Välkommen tillbaka Gucke, vi ses i hallen!

Med Svanbäck får laget återigen en välkommen återvändare. Är det alltså någon slags kampanj för att få tillbaka sina egna spelare? Niclas Karlsson från SIF:s ledning kommenterar saken:

• Det är förstås alltid trevligt när våra egna spelare kommer tillbaka. Nu får vi se några av dem nästa säsong. Laget börjar ta form, men alla spelarnyheter är ännu inte säkra. Det kan komma fler.

Handlar det om återvändande spelare eller nya förvärv från andra klubbar?

• Vi får se, i bästa fall båda, säger Karlsson kryptiskt.

Vänsterkanten Christoffer Thor (f. 1998) trivs i Finland och fortsätter alltså sin karriär i Sjundeå. Den kommande militärtjänsten i Dragsvik som börjar om ett par veckor kommer förstås att påverka träningen åtminstone under hösten.

Hur hamnade den här spelaren, som lärt sig spela handboll i Sverige, i Finland?

• På handbollsgymnasiet i Lindesberg lärde jag känna Fredu (Fredrik Karlsson), och inspirerad av min äldre bror Timmy (Dicken) bestämde jag mig för att prova på att spela i Finland, i Fredus moderklubb Sjundeå IF. Inför säsongen 2018–2019 gick vi båda till SIF. Den säsongen avslutades med ett brons – det är ett av mina bästa minnen från seniortiden. Jag har däremellan spelat ett par år i Sverige och sedan återvänt till Finland. Därför har jag också blivit inkallad till militärtjänst mer än en gång.

Vilka andra höjdpunkter vill du nämna från din karriär hittills?

• I Sverige avgörs junior-SM genom ett stegsystem där man klättrar uppåt (Steg 1–5). På den första nivån deltar alla cirka 300 ålderslag från olika klubbar. Under mitt sista juniorår tog vi oss ända till Steg 5, alltså Final8, och slutade på en femteplats. Det tycker jag var en fin prestation. Bland seniorspelarna minns jag särskilt Europacupmatcherna med Alingsås HK. (Samma klubb har haft flera finländska spelare, bl.a. Teddy Nordling, Marcus Sjöstedt, Ville Kangas och Benjamin Ajo. I dag spelar landslagets vänsterkant Benjamin Helander där.)

Vad tyckte du om den gångna säsongen?

• Det var ganska mycket berg-och-dalbana, men överlag för många dåliga stunder och för få bra. Jag hade väntat mig mer av säsongen, men bl.a. skador tunnade ut en redan liten spelartrupp, vilket påverkade både matcher och träningar. Jag hade lite högre förväntningar innan säsongen, men spelet klickade inte och jämnheten saknades egentligen hela året. Vi kan inte vara nöjda med vårt spel – varken framåt eller bakåt.

Hur ser du på kommande säsong?

• Få spelare som lämnar, fler som kommer till. Riktigt bra nya spelare, lovande unga och rutinerade som fortsätter. För att lyckas krävs förstås att helheten fungerar och att spelarna håller sig hela. Men det ser lovande ut just nu!

Vad sysslar du med vid sidan av handbollen?

• Jag bor i Ingå och har just avslutat mina statsvetenskapsstudier i Luleå. Under det gångna läsåret har jag jobbat som timlärare på Sjundeå svenska skola, men åtminstone hösten kommer jag nu att tillbringa inom armén.

Favoritspelare/förebild inom sporten?

• Aron Pálmarsson (Island), och bland spelare på min egen position – Timur Dibirov (Ryssland).

Den kommande säsongen blir Thor’s sjätte i SIF-tröjan. Fantastiskt roligt att du vill fortsätta din spelarkarriär hos oss!

Erfarenhet behövs i alla lag – och nu får vi rejält med det när Miro Koljonen gör en efterlängtad comeback i de gulgröna!

Född 1992 i Sjundeå och uppvuxen som handbollsspelare, var Koljonen redan som junior en talangfull idrottare. Förutom handboll hörde också ishockey till hans intressen. När han nådde B-juniornivå antydde ungdomslandslagets tränare Kaj Kekki att det vore dags att välja sport med tanke på framtiden. Resten är historia – Koljonen blev den spelare som spelat flest ungdomslandskamper för Finland (101), och representerade de mycket framgångsrika landslagen för både 1990- och 1992-födda.

Koljonen, som är vänsterhänt, spelade främst som högerkant, men med åren blev också höger niometerspositionen allt mer bekant. Han har spelat 72 A-landskamper och gjort över tusen mål i FM-ligan.

Under sin senaste säsong med SIF, år 2012, vann klubben guld i A-juniorernas FM-serie, och Miro valdes självklart in i Final Four-turneringens All Star-lag som höger niometersspelare. I samma lag fanns tre andra SIF-spelare: Mika Malassu (MV), Gustav Svanbäck (V6) och Anton Luuppala (M9), medan de övriga platserna togs av Dicken (Anton Rémy H6), GrIFK (Rickard Sundberg V9) och BK-46 (Robin Sjöman M6). Säsongen avslutades med ytterligare ett guld för SIF – denna gång i utomhusspel på Sjundeå Cup.

Efter sitt sista A-juniorår flyttade Miro till Grankulla för att spela med dåvarande finska mästarna HC West. Med undantag för två säsonger i norska Fjellhammer IL (2018–2019 och 2019–2020) har Koljonen spelat där ända fram till idag.

Vad fick dig att återvända till din moderklubb?

• Jo, det har ju gått en hel del tid sedan jag var här senast. Jag tänkte att eftersom jag troligen har fler spelår bakom mig än framför, kunde det vara trevligt att återvända till Sjundeå och se hur vardagen ser ut här numera. De som spelat länge i samma klubb vet att vissa rutiner blir väldigt specifika för laget och en del av vardagen – på gott och ont. Ett tecken på tidens gång är att när jag lämnade SIF spelade jag med pappa Sjöstedt (Marcus), och nu blir hans son Axel min lagkamrat. Sjundeås lag verkar just nu ha en intressant blandning av erfarenhet och ungdom. Om vi får det att fungera kan det bli riktigt bra.

Vilka erfarenheter tar du med dig från HC West/GrIFK?

• Bland annat en hel hög bronsmedaljer. Jag minns också alla de gånger vi mött SIF i kvartsfinalerna på våren. Den bästa upplevelsen var nog finalserien 2016 mot Cocks – även om det blev silver. Efter den säsongen bytte laget namn tillbaka till GrIFK. Jag har fått uppleva mycket tillsammans med det laget!

Du har spelat både som högernia och högerkant – vilken position föredrar du?

• Numera föredrar jag högernian, där kan man påverka spelet mer och mina fysiska egenskaper passar bättre där.

Anfall eller försvar?

• Anfall är roligare nuförtiden, tidigare var det 50/50. Försvar är fysiskt tyngre än anfall! Men ingen kan förneka försvarets betydelse – det är där matcherna oftast avgörs. Den gångna säsongen var belastningen tidvis riktigt tuff på grund av långa speltider, men tränaren (Håkon Nerdrum) var väldigt bra på att fördela belastningen, bland annat genom att byta min position i försvaret.

Vad har du för förväntningar inför kommande säsong?

• Att landa, anpassa sig till det nya och vänja sig vid verksamhetskulturen. Jag hoppas laget visar inställning, träningsvilja och goda prestationer. Vi ska göra saker ordentligt och spela för laget – det spelar ingen roll vem som gör målen, så länge vi gör fler än motståndaren. Ödmjukhet, laganda och förståelse för spelsystemet är viktiga faktorer i lagsporter. Jag brukar inte sätta upp resultat- eller placeringsmål i förväg.

Dina bästa handbollsminnen hittills?

• Det finns många, men det första A-landslaget 2011, som 18-åring mot Nederländerna i Energia Areena, är nog det bästa. Andra oförglömliga minnen är U18- och U20-EM med P90-landslaget samt bortasegern mot Österrike i EM-kvalet 2016.

Vad gör du i ditt civila liv?

• Jag bor i Mankans tillsammans med min flickvän och en liten hund. Till vardags arbetar jag på ett IT-företag som kundservicechef och teamledare.

Tack för pratstunden, Miro – det är fantastiskt att ha dig tillbaka i Sjundeå IF!

Ett kontrakt som undertecknades under Sjundeå Cup kommer att ta den 22-årige linjespelaren från Sjundeå IF och Estlands landslag till en ganska exotisk plats i Japan. Mer detaljer om den nya klubben kommer att publiceras senare.

Morgenson spelade för Sjundeå IF i två säsonger, under vilka han gjorde sig känd som en stark försvarsspelare, men också som en offensiv spelare, och gjorde 143 mål på 49 matcher.

Morgenson kommenterar sin flytt på följande sätt:

• Jag har trivts bra i Sjundeå, både mina lagkamrater och folket i byn har varit väldigt trevliga. Men jag är bara 22 år gammal, så när en möjlighet som denna dyker upp att se världen måste man ta den.

Arturs kontrakt är på ett år, med möjlighet till förlängning.

Tack för de här två åren Artur, all lycka i livet och handbollen!

Förhoppningsvis får vi se Artur i en SIF-tröja igen någon gång i framtiden.

SIF Dam startar ett nytt kapitel under huvudtränare Viljami.
Delade värderingar, ett modernt tränarskap och en vilja att utveckla laget skapade direkt en stark grund för samarbetet. Den kommande säsongen är full av fart, mod och ny energi på planen!

Vad fick dig att välja SIF Dam?

• När jag blev kontaktad väcktes mitt intresse direkt. Och från första mötet stod det snabbt klart att vi var på samma våglängd när det gäller värderingar, idéer och målsättningar. SIF är en traditionsklubb och det är kul att få vara med och utveckla den!

Målsättningar inför nästa säsong?

• Mitt mål är att tillföra fart, problemlösningskapacitet och mod till laget! Laget är mestadels ungt och har mycket potential och jag är övertygad om att förändringarna kommer att välkomnas av både spelare och åskådare!

SIF Dam-managern Mika Tolvanens tankar om den nya huvudtränaren:

• Utgångspunkten för rekryteringen var att hitta en tränare som ville satsa på modern handboll samt spelarnas personliga utveckling. Redan vid första telefonsamtalet hade jag en stark känsla av att jag hade hittat rätt person. När vi träffades fick jag nästan känslan av att jag pratade med mig själv eftersom våra tankar om handboll var så sammanflätade.

Viljami är en härlig kille som verkligen är motiverad för vårt projekt.

Varmt välkommen, Viljami!

Den 196 cm långe och starke linjespelaren, som har spelat för HIFK under hela sin karriär, föddes 2003. Han började spela handboll i miniåldern och fotboll förblev hans huvudsport tills han var runt 13 år.
Hans spelposition var etablerad på 9 meter, men under sista A-juniorsäsongen började han spela på linjen och resultaten talade sitt tydliga språk. De som har följt HIFK:s ligamatcher har sett hans kvalitet och överraskande avslut även från 9 meter.

• Jag trivs på linjen i båda ändar av planen. Även om det är skönt att göra mål så känns det också bra att skapa utrymme för andra att göra mål. Med det sagt är försvarsspelet det viktigaste i spelet och det tycker jag också att jag klarar ganska bra. Jag tror att mina styrkor är min spelförståelse och att jag har ett bra urval av skott, man måste alltid förbättra sin fysik.

Grönmark, som studerar företagsekonomi på Arcada (AMK), säger att kombinationen studier och idrott fungerar bra.

• De är väldigt förstående, samarbetsvilliga och flexibla när det gäller att kombinera idrott och studier.

Grönmark har mest positiva känslor inför den gångna säsongen.

• Vi gick framåt som lag och utvecklades framför allt i försvarsspelet. I offensiven hade vi hjälp av att vi hade ligans bästa yttrar enligt min mening (Jooa Knaapinen och Vladimir Knopinskii, reds anm.) Bronset kunde förstås ha gått till oss, det var en så jämn serie. (53-52 för GrIFK i de två matcherna, red. anm.)

Trots allt detta bestämde sig Grönmark för att flytta till Sjundeå, varför?

• Jag tror att det var rätt tid att prova något nytt och speciellt att spela med ”Benkku” Peitsaro i samma lag var lockande. Jag har haft regelbunden kontakt med honom under säsongen.

Vad har du för förväntningar på den kommande säsongen?

• Laget har en blandning av erfarenhet och ungdom, om alla håller sig intakta kan vi gå långt. Man måste alltid gå för titeln, förändringarna i lagen gör att den kommande säsongen blir jämnare än den här säsongen. En medalj måste vara minimimålet!

Har du några förebilder?

• PSG:s linjespelare Kamil Syprzak, den 33-årige polske jätten, 207 cm lång och 117 kg, är bäst i världen, åtminstone i offensiven!

Vilken hälsning vill du skicka till hemmapubliken?

• Jag hoppas att så många som möjligt kommer till hallen och stöttar oss från säsongsstart för att skapa stämning och hjälpa oss att nå våra mål!

Det hoppas vi verkligen, tack för intervjun Viktor och välkommen till Sjundeå IF!

Den 22-årige vänsteryttern från Riihimäki, som just vunnit det finska mästerskapet, kommer att förstärka SIF:s ligalag inför säsongen 2025-2026. Kemppainen började med sporten vid sex års ålder och har förutom handboll även spelat fotboll.

Vilken typ av personlighet är den här 185 cm långa yttern? Så här beskriver han sig själv:

• Jag försöker alltid vara punktlig och samvetsgrann, jag gör allt jag kan för att laget ska lyckas.

När man pratar med Julius lyser en ödmjuk attityd och blygsamhet igenom. Det finns inget självförhärligande och lagets intressen står ofta i förgrunden. När samtalet kommer in på anledningen till klubbytet belyser Kemppainen lite av sina tankar:

• Jag har spelat hela min karriär i Cocks och under säsongen märkte jag att mitt eget spel började vackla. Det kändes mentalt utmattande, jag tror att det enda sättet att förändra situationen är att förändra miljön så att det blir meningsfullt att fortsätta spela. Jag vill konkurrera om speltid, med mer speltid kan jag visa mina styrkor och fortsätta att förbättra mig. Sjundeå var intresserade av mina tjänster och förhandlingarna ledde fram till ett ömsesidigt tillfredsställande avtal.

Som spelare vill Kemppainen inte gärna skryta om sina styrkor, han kan lätt hitta något att utveckla.

• Jag behöver framför allt förbättra min medvetenhet i offensiven och min förmåga att känna igen situationer. Jag antar att man kan kalla det att utveckla mitt öga för spelet.

Vilket är ditt bästa handbollsminne?

• Ja, det är turneringsresorna utomlands under mina ungdomsår, t.ex. till Danmark och Ungern.

Vilka är dina mål inom sporten?

• Att bli så framgångsrik som möjligt med laget!

Din förebild som spelare?

• Jag har följt Uwe Gensheimer (tyska landslaget, Rhein-Neckar Löwen och Paris Saint Germain, reds. anm.) mycket.

Vilken hälsning skickar du till SIF-supportrarna?

• Vi ses i hallen!

Välkommen till Sjundeå Julius!

Den 188 cm långe linjespelaren, som har skrivit på för Sjundeås ligalag för säsongen 2020-2021, är född 1996. Walander var ursprungligen högerback, men tvingades av omständigheterna att byta till linjespelare under sin andra säsong i ligan. Sedan dess har den positionen blivit mer etablerad.

• Som junior provade jag på positionen som linjespelare ibland, och det är en bra plats att brottas på.

Walander, som betonar vikten av försvarsspelet, anser att laget har utrymme för förbättringar, särskilt när det gäller det egna målet.

• Ibland verkar det som om många är mer intresserade av anfallsspelet, och särskilt av att göra mål, än av att försvara det egna målet. Det är lite synd, för det är oftast genom försvarsspelet som matcher och serier vinns.

Walander ser tillbaka på den gångna säsongen med lite blandade känslor.

• Vi började bra, under den nya tränaren var allas motivation på topp och vi fick resultat. I oktober-november hade vi några bakslag med skador och sjukdomar, vi hade få spelare på träning och det verkade som om vårt förtroende för vår egen prestation vacklade lite i och med förlusterna. Det finns utrymme för förbättringar inför den kommande säsongen; ge aldrig upp, om du inte vill springa och kämpa kan du bli utbytt. Man måste vara ödmjuk inför tränarens feedback, lära sig av den, samt låta bli att komma med bortförklaringar!

Så inför den kommande säsongen vill Walander se förändringar, framför allt när det gäller attityd och arbetsmoral.

• Vi måste ha full fart på träningen, vi måste förbättra vårt försvar för att kunna utnyttja våra snabba spelare i kontringar.

Har du någon favoritspelare/förebild?

• Jag vet inte om jag kan se honom som en förebild spelmässigt eftersom han spelade på en helt annan position än jag. Sebi Aarnio (v6; Dicken, HC Dennis, SIF etc) är en spelare både i attityd och skicklighet som jag respekterar på planen men jag gillar också hans kvaliteter som person utanför planen. Han är rolig, kan ta spelet på allvar men med humor. Han tränade mig i KyIF och jag fick också vara hans assisterande tränare för 2001 års pojkar. Det lärde mig mycket.

Vilket lag är din favoritmotståndare i ligan?

• Det beror egentligen inte på vilket lag det är. Att träffa tidigare lagkamrater är alltid speciellt och trevligt, till exempel Benkku (Peitsaro) efter hans flytt till Dicken, ännu trevligare förstås att han kommer att vara med samma lag nästa säsong, eller Calle (Weurlander) och Gucke (Svanbäck) i GrIFK.

Vi önskar Daniel en bra vår- och sommarträning!

För den ukrainskfödde ”Dima” blir nästa säsong hans fjärde i SIF-tröjan, så tiden går snabbt.

Turchenko är en 33-årig vänsterytter, H6. Han kom till Sjundeå från Estland, från HC Tallinn, och innan dess hade han spelat ute i Europa i flera år.

• I Ukraina spelade jag först professionellt i sex år i landets högsta liga, innan jag flyttade till Makedonien. Där mötte jag en av mina idoler på planen, den rysk-makedonske kantspelaren Timur Dibirov, som då spelade för RK Vardar. (Det bör nämnas att han vid 41 års ålder fortfarande spelar, nu under sin andra säsong med HC Zagreb i Kroatien). Från Makedonien flyttade jag till Turkiet och därifrån till Tjeckien. Det som jag särskilt gillade med Tjeckien var att ligan var så jämn. I HC Tallinn vann vi silver och brons.

Var du redan från början fast besluten att bli kantspelare?

• Om jag ska vara ärlig var jag som vänsterhänt spelare till en början mer intresserad av H9-positionen, men när min längdtillväxt under junioråren började avta jämfört med andra spelare bestämde jag mig för att bli kantspelare. Jag började känna mig ganska bekväm på kanten också. Det är dock en stor skillnad, särskilt i det offensiva positionsspelet på kanten, där man ofta är mer beroende av andra spelares beslut för att få målchanser.

Dima anser att hans styrkor är hans erfarenhet, hans lugn och hans inställning till idrott och träning.

• I den här åldern är det viktigt att ta hand om sig själv, att träna bra och varierat och att ta sig tid för vila och återhämtning. Målet är naturligtvis att hålla sig frisk så att karriären kan fortsätta i många år framöver.

Hur har du trivts i Sjundeå?

• Mycket bra, det är en liten stad där det är lugnt och människorna är vänliga. Dessa saker är särskilt viktiga för familjen.

Vilka är dina förväntningar inför nästa säsong?

• Jag skulle vilja se lite mer bredd i laget så att det finns fler alternativ på olika positioner och mer konkurrens om speltiden. Detta skulle göra det möjligt för oss som lag att förbättra vår prestationsnivå och ställa in siktet högre.

Tack för pratstunden Dima, vi hoppas att du (ni) kommer att trivas i Sjundeå i framtiden!